Giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen

Giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen är de resehandlingar som är giltiga vid resa mellan unionens medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Enligt unionsrätten kan unionsmedborgare välja mellan att använda ett pass eller ett nationellt identitetskort som resehandling, medan tredjelandsmedborgare i regel alltid måste medta ett pass. Genom EES-avtalet och bilaterala avtal omfattar bestämmelserna även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz och medborgare från dessa länder; i detta sammanhang är dessa länder och deras medborgare därför likvärdiga med unionens medlemsstater respektive unionsmedborgare.

Enligt rörlighetsdirektivet har unionsmedborgare rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna, utan några andra krav än innehav av en giltig resehandling (pass eller nationellt identitetskort). Denna rätt till fri rörlighet kan begränsas endast med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Även tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare har rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna, utan några andra krav än innehav av en giltig resehandling (pass), om de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren när denna utövar sin rätt till fri rörlighet. Tredjelandsmedborgare som normalt omfattas av visumkrav kan dock behöva inneha ett giltigt visum om de inte innehar ett giltigt uppehållskort eller någon annan handling som beviljar visumfrihet. För övriga tredjelandsmedborgare krävs det i regel att personen, utöver att inneha en giltig resehandling, även uppfyller särskilda inresevillkor, vilket bland annat kan innefatta krav på innehav av ett giltigt visum eller uppehållstillstånd samt tillräckliga medel för personens uppehälle.

Identitetshandlingar som inte fastställer innehavarens medborgarskap, till exempel körkort, är i allmänhet inte giltiga som resehandlingar. Dock kan enskilda medlemsstater ha generösare nationell lagstiftning, till exempel gäller förmånligare regler för nordiska medborgare inom den nordiska passunionen.